Gotland

Vi har tagit färjan över till Gotland. Vi har semester. Jag har väldigt ont i lederna men det måste jag bortse ifrån för jag har semester. Vi kom igår med färjan och letade upp ett bra ställe att bo på.

Idag har vi varit och badat i Tingstäde. Då ringer min telefon och en främmande presenterade sig. Är du på Gotland? frågade hon. Ööh, jaa sa jag. Då frågade hon om jag kände någon Per-Olov och det  gör jag ju. Han hade tappat alla sina kort. ALLA kort. Körkort, kreditkort, bankkort, lånekort, ok-kort, ICAkort osv. Herre Gud! Det kunde ju ha gått precis hur illa som helst. Vilken tur han hade!

Han hade också tur häromdagen då vi skulle starta upp min motorcykel. Efter påfyllning av luft och ström dundrade den igång och jag for ut på en provtur runt Mälaröarna. Senare upptäckte vi att garagenyckeln var borta. Det är inte vilken nyckel som helst utan fungerar också som fjärrkontroll till garagedörren. Som vi letade! Den återfanns av en slump...den låg innanför en kant på min hojmotor. Den had kunnat flyga bort var som helst men gjorde ju inte det eftersom maken har en sån tur.

Ha det bäst!

Besiktning

I morse var jag inte att leka med. Det var typ 40 grader varmt när jag vaknade och skulle tränga ned mig i skinnstället och åka på besiktningen med hojen. Jag nojjade en del över att behöva krångla mig genom Stockholm som en kokt kåldolme.

Allt gick dock bra, hittade både dit och hit. Cykeln gick genom besiktningen utan anmärkning och det känns så skönt. Nu är det bara två år till nästa gång.

För övrigt så njuter vi, så gott vi kan, av livet och sommaren!

Ha det bäst!!!

...jag älskar far och mor och mina röda skor..

Är det någon som minns den låten?

Jag och Malin begav oss in till stan på en shopping runda De Lux. Jag hade mina röda ballerinaskor på mig, dagen till ära. Bilade till Brommaplan och åkte T-bana till Hötorget. Då hade jag skavsår på hälarna trots att jag suttit hela vägen. Bytte till ett annat par skor som jag "som tur var" tagit med mig. På eftermiddagen hade jag så ont i fötterna att jag var tvungen att köpa ett par nya skor. Vilken otur.

Hittade inte jeansen jag var ute efter trots att vi dammsög hela stan, hittade en massa annat istället. Vilken tur.

Nu ser det ut som att jag har fått elephantiasis.......

......men det gör inget. Jag har ju mina röda skor.

Ha det bäst!

Den långa färden

Att köra från Lervik till Stockholm tar sin lilla tid. För mig tog det tre dagar. Första natten sov vi i Umeå, andra natten på ett billigt vandrarhem i Sundsbruk. Jag hade förväntat mig en sunkig liten stuga och två våningssängar. Jag hade fel, det var ett hus. Sundsbruk verkar vara som Kristineberg ungefär och vandrarhemmet hyr alltså ut vanliga hus och kallar dem stugor. Skitbra.

Jag klev upp före sex på morgonen och gick ut och övningsbackade med släpet. Jag antog att jag skulle köra vilse i Stockholm och tvingas backa. Nu kan jag det men det tar mig 17 minuter att få släpet dit jag vill. Fick en enkel vägbeskrivning av Svrfr och med den i huvudet och ögonen på skyltarna lyckades jag hitta hit utan problem.

Nu återstår bara hemresan och DEN gruvar jag mig för! Tänk om jag inte fixar att knyta fast hojen ordentligt och den tippar....*ryys* Jag ska besikta den på tisdag i ungefär Vällingby, eller vart det nu var, så jag börjar överväga att lämna bilen, släpet, barnen och köra moppen hem. Trots allt. Jag har med mig tält och Trangia så jag kan dela upp resan i hur många delar som helst. Huvudsaken att jag kommer hem innan det blir halka.

Ha det bäst!

Kamikazepilot

Min motorcykel har stått garagerad i Stockholm sedan jag blev sjuk. För att göra en lång historia kort så planerade vi en Europa RoadTrip och körde därför ned cyklarna på hösten för tre år sen för att slippa äta mil genom Sverige på vår semester. Sen blev jag sjuk och hojen har stått där den stått. Nu har garageägaren tröttnat på lukten vilket jag har full förståelse för. Alltså måste hojen hämtas. Jag orkar inte köra den hem, maken kan inte köra den och dessutom är han i Genéve. Alltså måste jag hämta den med bil och släp.

Jag hatar att köra bil. Jag tycker att det är astråkigt och dessutom börjar det bränna i knäna efter ca 12 mil. Jag skulle  aldrig komma på idén att köra bil till Stockholm och särskilt inte med släpvagn. Så kom då min man på den idén. Jag har argumenterat..jag kan inte, jag orkar inte, det går inte, jag vill inte osv... men faktum kvarstod: cykeln måste hämtas.

Jag packade in ungarna och ett stort lager Treo i bilen och begav mig söderut. Jag hade föreställt mig vilka hemskheter som kunde hända förutom att jag själv skulle få ett skov eller helt enkelt inte orka. Jag kunde få punktering, jag kunde köra vilse (äger varken karta eller gps), jag skulle kanske måsta backa med släpet etc etc.

Maken sa att jag skulle hålla koll på reservdäcket som var fastsurrat utanför kåpan på släpet för det kunde kanske eventuellt börja glappa. Några mil söder om Umeå, på motorvägen med mitträcken och inget utrymme, ser jag till min fasa hur däcket flyger över mitträcket mot mötande trafik. Jag hinner tänka en massa men stannar så långt ut på kanten jag kan, vilket inte var särskilt långt. (Hur har vägverket tänkt där?)

Då ser jag att det INTE är reservdäcket jag tappat utan själva däcket som slägvagnen åkte på. Jag trodde knappt mina ögon. Jag jag sa och tänkte då vill ni inte veta.

Alltihop slutade dock lyckligt då BÄSTE T kom med domkraft och en Konsumkasse med muttrar. Åkte sen tillbaka till Umeå och Däckia som konstaterade att fälgarna saknade pickringar så det blev ingen centrumstyrning och hjulmuttrarna var avsedda för plåtfälgar och inte aluminiumfälgar som jag hade. Ah! De detaljerna hade jag missat att kolla. Jag gick in på kundtoaletten och bet i handfatet för jag förstod att det där inte skulle bli billigt. Jag såg hela min månadslön från arbetsförmedlingen för ett år framåt brinna upp. Fast det är ju andra sidan inte så mycket ändå. Men ändå.

Herrarna på Däckia var helt fantastiskt duktiga och det kostade inte en förmögenhet, kan varmt rekommendera dem. Blev så glad att jag trallade resten av dagen. Tänk vilken TUR jag haft! Det blev billigt, jag hade inte ihjäl en hel massa människor eller oss själva.

Ha det bäst!

Försäkringskassan

Jag vågade inte skriva något inlägg igår efter att jag kommit hem från mötet med försäkringskassan, det skulle mest bara ha varit svordomar och versaler. Kort sagt sa fk så här: eftersom det inte finns en uppenbara fara för ditt liv får du inte inte sjukpenning, trots att jag är sjukskriven till september. De ska flytta över mig till arbetsförmedlingen på måndag och jag ska börja arbetsträna några timmar några dagar i veckan. Jag kommer att få 220 kronor per dag utom lördag och söndag. Jag ska köra 8 mil tre dagar i veckan till arbetsträningen. Räkna lite snabbt och se hur mycket jag får över (min bil tar 1.1 lit mil).Jag liksom de flesta andra har hemförsäkring, bilförsäkring, telefon, TV, fackavgift, A-kasse avgift, barn och dessutom behöver vi äta i den här familjen.

Enligt min arbetsgivare måste jag ta semester trots att jag är sjukskriven. Jag har alltid trott att om man till exempel bryter benet under semestern så blir man sjukskriven och har kvar sina semesterdagar för semester är ju till för rekreation. Men är man sjuk innan man ska ha semester så måste man ha semester i allafall. Det bryr sig dock inte arbetsförmedlingen om. De tycker att jag ska arbetsträna under min semester och naturligtvis får jag inget extra för att jag arbetstränar, ingen milersättning eller nåt. Jag kan heller inte dra bort milen till arbetet på deklarationen eftersom jag ju inte jobbar utan bara arbetstränar.

Känns som att jag är zappad i en tidsmakin till slutet på 1800-talet då man måste gifta sig för att bli försörjd. Synd bara att han inte tjänar tillräcklig för att dra runt vår spretiga familj.

Ha det bäst.

Ibland blir man bara så himla glad!

Vaknade upp och kände mig förvånansvärt fräsch med tanke på gårdagen men efter bara  en timme blev jag helt utan ström. Började också oroa mig inför morgondagens träff med försäkringskassan, kändes som en Golgatavandring. Tror jag. Insåg att jag inte skulle få någonting vettigt gjort, kunde lika gärna lägga mig i fosterställning och så jag gjorde. Då ringde telefonen.

Det var en kompis som erbjöd sig att hjälpa mig att få båten i sjön. Nääääää...uuuuh, sa jag, fast jag klagat i två veckor över att hon står på land. Han kom ändå, drog upp mig ur bingen och sjasade ut mig. Nu är båten i sjön med motor, åror och allt! Jag blev så himmelens glad! Dels att jag fick hjälp och dels för att jag nu kan fara ut på sjön! Så ljuvligt!

Ha det bäst!



Onda ögat

Min hund Zorro är bland de snällaste och trevligaste hundarna som finns, jag är partisk och knappast objektiv men ändå sanningsenlig. Han kan dock bli väldigt, väldigt sur ibland. Igår kväll skulle jag ge honom antibiotika, jag rullade in tabletter i enstor smörboll och gav den till honom. Han tog den i munnen men nästa sekund spottade han ut den och han spottade långt, nästan en meter. Jag tog en ny tablett och körde in den i en köttbulle och jo, köttbullen åt han upp men tabletten spottade han ut. Försökte en gång till med en köttbulle och då råkade han svälja medicinen. Han spärrade upp ögonen och stirrade på mig som om jag utsatt honom för ett mordförsök. Sen gav han mig onda ögat och gick iväg till grannen.  Nu på morgonen vägrar han äta köttbullar med eller utan tablett. Vette tusan hur jag ska få i honom tabletten.

Apropå min hund, kopierar här ett inlägg från min makes blogg:

Hunden

Jo, vi har ju en hund i Lervik. Blandrasen Zorro, 6 år (trodde det var ett fyndigt och ovanligt namn men verkar som ungefär varannan hund heter så!). Jag är egentligen ingen hundmänniska och var väl inte överförtjust när hustrun 'överraskade' med en hundvalp, men man vänjer sig. Och Zorro är en ovanligt klok hund, och så 'mänsklig' att det är skrämmande ibland. Som exempel kan ni kolla på videosnuttarna nedan.

Första filmen: Han vill gärna ligga i skinnsoffan och har en uttalat selektiv hörselnedsättning när det gäller kommandot "Gå ner från soffan!" Lägg märke till hur han först låtsas som om han inte hörde (eller bryr sig) och sen hur fruktansvärt jobbigt det är att kliva ner...

Andra filmen, som jämförelse: Han är sedan länge triggad på uttrycket "Kommer", och även om man säger "Det kommer att bli regn", studsar han upp och börjar skälla som om vi får besök. På filmen säger jag: "Kommer det nån?"

Bonusklipp:

Ha det bäst!

Jag klarade det!

Jag har varit till sjukhuset idag och det gick rätt bra, jag bröt inte ihop och la mig på golvet och sparkade med benen. Jag hade dock trott att själva läkarbesöket skulle gå fort och att jag sedan kunde gå lite på stan. Icke, det tog 3,5 timmar så det var på håret att jag hann med bussen hem. Från Arvidsjaur fick jag taxi som tog genvägen/senvägen över Bergnäsdammen. Den dammen är byggd i början av 30-talet och då fanns ingen väg dit. Uppenbarligen planerade de heller inte för en bilväg. Jag har skrapat min älskade Chrysler Grand Voyager där och taxichauffören gjorde samma sak men med en betydligt mindre bil.



Jag gör som Kissie, lägger ut en bild på mig sönderstuckna hand. Nån borde tycka att det är intressant för hon har ju massor av läsare.

Väntar på att bäste C ska ringa, har bestämt möte med honom efter vägen. Han ska hem från Arjeplog men svänger av "min väg" ca 1.5 mil härifrån. Hur som helst, han har hämtat ut mitt paket från Ellos och jag känner mig riktigt pirrigt uppåt! Tänk så trevligt att ha kläder som passar och som man kan andas i!

Jag kommer naturligtvis att riva upp paketet på en gång men sen borde jag nog äta middag. Och tagga inför fredagens läkarbesök i Piteå. Man måste verkligen har ork, energi och tålamod för att klara av att vara sjuk.

Ha det gott!

Taggar

Jag tror att det är så man säger nu för tiden; taggar. Jag förbereder mig mentalt för att åka till Piteå i morgonbitti. Jag har vetat länge att jag ska på läkarbesök den 15 och den 17 i Piteå men jag tänkte att det är ju ungefär två veckor kvar.  Minst. Jag hade fel.

Jag brukar ofta, nästan jämt, tycka att jag bor så fint och bra till men när det gäller sjukhusbesök blir det väldigt långt. Åker hemifrån 5.50, framme i Piteå kl 10, träffar doktorn i 5 minuter, åker från Piteå 14.10 och är hemma 18.30. Piteå sjukhus ligger väldigt dåligt till, så himla ocentralt. Varför inte göra som Bilregistret och decentralisera sjukvården? Det vore ju jättebra för mig i alla fall.

Tack GP för huskurstipset! Har haft foten i såpbad flera långa gånger idag och jag tror att det känns lite bättre.

Ha det bäst!

P.S Jag har planterat alla sommarplantor som jag köpte och det blev så somrigt och fint. Jag blir glad av att se dem trots allt.