Citronkakan

Klockan 10 en morgon klev jag in på ett kafé i Stockholm. Tänkte äta frukost där och sedan lyxa till det med en kaka. Det kändes väldigt lyxigt och roligt att gå på kafé eftersom det inte finns något kafé i min stad. Det sa jag till kaffepojken också som såg väldigt förvånad ut. Inget kafé??? Nä, men så är det också bara ett hus i min stad och det huset är mitt. Runt omkring är bara skog.

Det började lysa ur hans ögon: en hus, ensamt mitt i skogen???!! Ett sånt vill jag också ha! Mm, säkert tänkte jag och berättade att det fanns ett hus till salu i grannbyn. Han ville absolut han min epostadress, vilket han fick.

På fredagen fick jag ett mail där han skriver att han bokat flygbiljetter till han och sambon till måndagen. De kom och tittade på huset samt besökte olika ställen där du kunde tänkas få jobb. Jag är häpen, jag trodde faktiskt inte att han var så seriös. Nu hoppas jag att de flyttar upp för han har lovat mig en låda med citronkakor om de köper huset.

Ha det bäst!

Välkommen till världen!

Grattis Sofia och Jonas!

Boken om mig

Nya superfina kitet från Mollys gjorde att jag tog upp det avsomnade pysslet med "Boken om Mig".

Papperet i sig är så fint och behöver inte så mycket dekorationer, tycker jag. Här kan du också tävla med detta superfina kit.

Ha det bäst!

Fortsättningen

Fortsättningen på historien om den påhittade patienten Eva kan man tänka ut själv. Eva måste stanna i fyra dagar i Uppsala, precis som jag, men fick bara sova en natt på sömnkliniken. Hur de kan bilda sig en realistisk uppfattning om någons sömnmönster baserat på en enda natt kan man inte förstå.

Min förhoppning är att Eva, jag och alla ska bli tagna på allvar och därmed få den vård vi behöver. Vad det nu än kan vara för vård.

Jag känner mig ganska uppgiven.

Besparingar inom sjukvården.

Jag jobbar själv inom sjukvården och vet att det måste sparas men helst bör vi trolla med knäna så att inte våra besparingar påverkar patienten. Det har de inte lyckats med i Uppsala. Från att ha varit helt egen har sömnkliniken slagits ihop med lungkliniken. Då får man nämligen plats för dubbelt så många patienter efersom sömnklinikens patienter övervakas på natten och lungans på dagen. Följdaktligen får inte sömnpatienten tillgång till sitt rum förrän kl 21.00, blir väckt 06.00, ska vara tandborstad, rentvättad och påklädd 06.15. På 15 minuter ska någon städa rummet sprittvätta sängen, madrassen, bordet och toaletten.

För det första..Nä, så här gör jag, jag hittar på en patient. Hon heter Eva och bor i Arjeplog. Hon är 65 år och har en funktionsnedsättning pga långvarig reumatisk sjukdom. Hon har dessutom svårt att sova, ibland sover hon inte alls. Efter att ha valsat runt mellan olika kliniker i ca 10 år får hon då äntligen komma till sömnkliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Hon åker taxi hemifrån till flyplatsen i Arvidsjaur. Landar på Arlanda 3 timmar innan hon ska ha sitt första läkarbesök. Eftersom Eva kan gå trots att det gör jävligt ont är hon hänvisad till lokaltrafiken. Eva känner sig stressad eftersom hon inte vet hur hon ska ta sig till Uppsala, hon vet inte heller var sjukhuset ligger eller var i sjukhuset hon ska. Läkarbesöket är mycket viktigt för Eva så Eva tar taxi för att komma i tid. Det blir inte billigt för Eva.

Efter att hon träffat läkaren måste hon lämna kliniken och återkomma kl 21.00. Hon får inte lämna sina resväskor på avdelningen. Eva tar taxi in till stan, planerar att sitta på ett kafé eller en restaurang fram till kvällen, det kan ju vara trevligt tänker Eva. Första timmen var trevlig men efter 4 timmar är hon ganska less och hon misstänker att personalen är ganska less på henne också. Hon tar taxi tillbaka till sjukhuset, hur ska hon annars ta sig dit med värk i knäna och höfterna och två tunga resväskor?
Hon blir hänvisad att sitta på en pinnstol (det är sant!) fram till 21.00. Hon känner sig väldigt trött och är kissnödig (efter alla kaffekoppar). Eftersom Eva är sömnpatient vill inte lungans personal befatta sig med henne överhuvudtaget. Eva längtar till 21.00.

To be continued...

Jag är inte klok.

Nu är jag i Uppsala på Akademiska sjukhuset. Jag åkte ned några dagar tidigare för att förlusta mig och shoppa lite.Visste inte hur länge jag skulle vara här i Uppsala, jag visste heller inte vad det var för väder och temperatur. Aprilväder fick jag höra. Hemma var det -25. Följdaktligen packar jag för alla väder och eventualiteter. På flyget hade de sönder min resväska, den håller knappt ihop sig själv och definitivt inte inne mina kläder. Handtaget på kabinväskan har också lossnat. Idag ska jag frakta mig själv och hela lasset till Mälaröarna, tillbaka hit imorgon bitti och sedan, på något vis, ta hela rasken på planet. Jag kan hålla mig för skratt. Lätt.

Svärfar frågade varför jag packat så orimligt mycket. Jag vet inte. Jag är en idiot.

Mollys

Jag har börjat prenumerera på Mollys scrapbookingkit. Rätt kul faktiskt! Jag fick hem en packe riktigt fina papper och dekorationer som jag annars inte skulle ha köpt och det blev som en nytändning.. De har en kitutmaning varje månad då man ska göra något av kitet man köpt. Jag valde att göra ett minialbum och...ta da..så här blev det:

Ha det bäst!

Innemys

Nu när det varit så kallt har jag med gott samvete varit inomhus och pysslat. Städa har jag också gjort och det ordentligt. Jag har gnuggat kakelfogarna med tandborste, torkat rent alla kontakter, frostat ur kylen och frysen. Riktigt duktig har jag varit.

I Pysseltagens månadsutmaning ska man följa en skiss men man får bara använda vissa färger. Kul faktiskt, jag skulle annars aldrig ha gjort en rosa LO med Simon på.

Ha det bäst!

Kyligt!!

Idag är en dag när man ska sinne inne och elda. Vi har lite kyligt både inne och ute.

Min käre make var hemma torsdag och fredag för att skotta och fixa lite innan han åker till San Francisco. Han hade struntat i att skotta förra helgen so nu var det verkligen tvunget. Hur han fick igång traktorn vet jag inte, det förblir en gåta, men gick det gjorde den. Typ. Gummibussningarna i frontlastaren var ungefär som plåt och höll därför inte alls tätt....det rann ut en hel del hydraulolja.

När han skulle fara till flyget i Umeå startade ingen av våra bilar. Det blev lite stressigt, kollade busstider och den enda buss han kunde ta gick från Malå och dit är det inte direkt promenadavstånd. Grannarna med många bilar var inte hemma. Grannarna med en bil var hemma men den bilen vill vi inte låna.
Tillslut, sent omsider, efter att ha packat in bilen med en massa täcken, gick den igång så nu sitter han tryggt (?) på flyget. Själv sitter jag hemma och eldar, någon måste det det tyvärr. Känner att det väldigt ofta är jag.

Solen skiner från en klarblå himmel och det är riktigt vackert ut, sett genom fönstret. Det är faktiskt väldigt trevligt att vara hemma.

Ha det bäst!

Ripor?!

Jycken har blivit helt galen i ripor. När vi går på promenader studsar han fram på vägen, helt galen av lycka inför utsikten att se en ripa. Han är väl medveten om att de gärna ligger och trycker i snön så mesta tiden dyker han i djupsnön.

Ha det bäst!