Karlar

Jag försöker inte göra mig roligt på någon annans bekostnad, jag rackar inte ned på någon heller. Jag bara berättar vad som hände. Rakt av. Inga krusiduller eller värderingar.

Det var lördageftermiddag och det började bli hög tid att ta sig an matlagningen, jag skulle göra köttgryta och maken hade lovat vid frukosten att ta in köttet. Klockan var över fyra och köttet låg fortfarande ute i frysen. Jag påminde maken och så småningom gick han ut. Han kom in igen efter en kvart men utan kött för det hade han glömt. Varpå jag skickar ut honom igen för att hämta köttet.

Plötsligt går strömmen. Maken kommer in och jag talar om att strömmen har gått. Jag vet, svarar han och berättar att det beror på att han startat kompressorn i ladugården. Men köttet....säger jag till döva öronen för maken har tagit geväret och gått ut igen. Jag beslöt mig för att steka falukorv och inte fundera så mycket på hur geväret hängde ihop med allt det andra. Fick sedan svar på det, hade sett skogsfågel och tyckte då det var en lämplig tidpunkt att fara ut och jaga.

Här har jag lust att brodera ut inlägget med funderingar över männens hjärna men det ska jag inte göra. Jag skulle ju inte racka ned på någon.

Ha det bäst!

Välsignade elektricitet

Jag tycker eller har tyckt att jag klarar mig bra utan elektricitet. Jag eldar med ved och har självcirkulation. Jag kan laga mat på kökspannan och jag kan grilla korv i öppenspisen. Jag har vatten i brunnen och ett utedass.

Vi fick ett längre strömavbrott på lördagkväll när det var trettiotvå grader kallt. Jag frös inte, jag var varken törstig eller hungrig , ej heller pissnödig.

Men tusan vad tråkigt jag hade. Inget internet!!! Ingen Tv!! En make som stirrar in i elden, helt uppslukad av lågornas dans. Jag försökte virka i sterinljusets sken, det gick inte. Försökte läsa, det gick inte. Försökte tala med min man, det gick inte. Han var fortfarande förtrollad av elden.  Diska gick inte, det var för mörkt och det var ingen ström till dammsugaren.

Insåg att jag är väldigt beroende av elekricitet, inte för att överleva utan för att leva. Tack Sture, niclas och Micke för att ni kämpade i trettio minusgrader, i timtal för att tända lamporna. Och internet.

Ha det bäst!

Nu blommar det inte

Ni kanske tror att syftar på temperaturens negativa inverkan på blomningen. Så är det inte. Jag syftar på Livet i Lervik. 

Jag tog mig upp ur sängen igår och fick ett anfall av kreativitet. Mitt mål var att göra såna här blommor

I mängder. Det gjorde jag också. När jag trött och sliten men mycket nöjd gick och lade mig satte jag blommorna på vardagsrumsbordet för att torka. I morse fanns det kvar en halv blomma som såg tuggad och utspottad ut. Vem kan ha gjort så? Maken? Njae. Jycken, mycket troligt.

Byracka.

På västfronten inget nytt

Min blogg har levt sitt eget liv under min bortavaro, verkar det som. Bilder och knappar harflyttat sig och bakgrunden syns bara på vissa ställen. Ska fixa det när Per fixat min dator. Nu har jag en padda som var bra till mycket men inte till att fixa bloggar. Den är alldeles ny den här paddan.

Plötsligt en dag upptäckte jag att jycken trampat på paddan. Syntes precis vart en klo gjort hål i glaset. Jag var väl inte riktigt så glad på hunden men Per påstår att det helt och hållet är mitt fel. Jag måste tänka på var jag lägger den säger han. Två dagar senare sa det kraas när jag satte ned foten på golvet. Paddan. Nu är det sprickor över hela skärmen och glaskross på ena halvan. Vi har satt på en skyddsfilm på glaset så att jag inte ska få så mycket glassplitter i fingrarna. Initialt var det ett ganska stort problem. Paddan känner heller inte igen omplåstrade fingrar som ett finger.

Ha det bäst!