torsdag 30 juni 2011

Gotland

Vi har tagit färjan över till Gotland. Vi har semester. Jag har väldigt ont i lederna men det måste jag bortse ifrån för jag har semester. Vi kom igår med färjan och letade upp ett bra ställe att bo på.

Idag har vi varit och badat i Tingstäde. Då ringer min telefon och en främmande presenterade sig. Är du på Gotland? frågade hon. Ööh, jaa sa jag. Då frågade hon om jag kände någon Per-Olov och det  gör jag ju. Han hade tappat alla sina kort. ALLA kort. Körkort, kreditkort, bankkort, lånekort, ok-kort, ICAkort osv. Herre Gud! Det kunde ju ha gått precis hur illa som helst. Vilken tur han hade!

Han hade också tur häromdagen då vi skulle starta upp min motorcykel. Efter påfyllning av luft och ström dundrade den igång och jag for ut på en provtur runt Mälaröarna. Senare upptäckte vi att garagenyckeln var borta. Det är inte vilken nyckel som helst utan fungerar också som fjärrkontroll till garagedörren. Som vi letade! Den återfanns av en slump...den låg innanför en kant på min hojmotor. Den had kunnat flyga bort var som helst men gjorde ju inte det eftersom maken har en sån tur.

Ha det bäst!

tisdag 28 juni 2011

Besiktning

I morse var jag inte att leka med. Det var typ 40 grader varmt när jag vaknade och skulle tränga ned mig i skinnstället och åka på besiktningen med hojen. Jag nojjade en del över att behöva krångla mig genom Stockholm som en kokt kåldolme.

Allt gick dock bra, hittade både dit och hit. Cykeln gick genom besiktningen utan anmärkning och det känns så skönt. Nu är det bara två år till nästa gång.

För övrigt så njuter vi, så gott vi kan, av livet och sommaren!















Ha det bäst!!!

måndag 27 juni 2011

...jag älskar far och mor och mina röda skor..

Är det någon som minns den låten?


Jag och Malin begav oss in till stan på en shopping runda De Lux. Jag hade mina röda ballerinaskor på mig, dagen till ära. Bilade till Brommaplan och åkte T-bana till Hötorget. Då hade jag skavsår på hälarna trots att jag suttit hela vägen. Bytte till ett annat par skor som jag "som tur var" tagit med mig. På eftermiddagen hade jag så ont i fötterna att jag var tvungen att köpa ett par nya skor. Vilken otur.

Hittade inte jeansen jag var ute efter trots att vi dammsög hela stan, hittade en massa annat istället. Vilken tur.

Nu ser det ut som att jag har fått elephantiasis.......



......men det gör inget. Jag har ju mina röda skor.

Ha det bäst!

söndag 26 juni 2011

Den långa färden

Att köra från Lervik till Stockholm tar sin lilla tid. För mig tog det tre dagar. Första natten sov vi i Umeå, andra natten på ett billigt vandrarhem i Sundsbruk. Jag hade förväntat mig en sunkig liten stuga och två våningssängar. Jag hade fel, det var ett hus. Sundsbruk verkar vara som Kristineberg ungefär och vandrarhemmet hyr alltså ut vanliga hus och kallar dem stugor. Skitbra.



Jag klev upp före sex på morgonen och gick ut och övningsbackade med släpet. Jag antog att jag skulle köra vilse i Stockholm och tvingas backa. Nu kan jag det men det tar mig 17 minuter att få släpet dit jag vill. Fick en enkel vägbeskrivning av Svrfr och med den i huvudet och ögonen på skyltarna lyckades jag hitta hit utan problem.

Nu återstår bara hemresan och DEN gruvar jag mig för! Tänk om jag inte fixar att knyta fast hojen ordentligt och den tippar....*ryys* Jag ska besikta den på tisdag i ungefär Vällingby, eller vart det nu var, så jag börjar överväga att lämna bilen, släpet, barnen och köra moppen hem. Trots allt. Jag har med mig tält och Trangia så jag kan dela upp resan i hur många delar som helst. Huvudsaken att jag kommer hem innan det blir halka.

Ha det bäst!

lördag 25 juni 2011

Kamikazepilot

Min motorcykel har stått garagerad i Stockholm sedan jag blev sjuk. För att göra en lång historia kort så planerade vi en Europa RoadTrip och körde därför ned cyklarna på hösten för tre år sen för att slippa äta mil genom Sverige på vår semester. Sen blev jag sjuk och hojen har stått där den stått. Nu har garageägaren tröttnat på lukten vilket jag har full förståelse för. Alltså måste hojen hämtas. Jag orkar inte köra den hem, maken kan inte köra den och dessutom är han i Genéve. Alltså måste jag hämta den med bil och släp.

Jag hatar att köra bil. Jag tycker att det är astråkigt och dessutom börjar det bränna i knäna efter ca 12 mil. Jag skulle  aldrig komma på idén att köra bil till Stockholm och särskilt inte med släpvagn. Så kom då min man på den idén. Jag har argumenterat..jag kan inte, jag orkar inte, det går inte, jag vill inte osv... men faktum kvarstod: cykeln måste hämtas.

Jag packade in ungarna och ett stort lager Treo i bilen och begav mig söderut. Jag hade föreställt mig vilka hemskheter som kunde hända förutom att jag själv skulle få ett skov eller helt enkelt inte orka. Jag kunde få punktering, jag kunde köra vilse (äger varken karta eller gps), jag skulle kanske måsta backa med släpet etc etc.

Maken sa att jag skulle hålla koll på reservdäcket som var fastsurrat utanför kåpan på släpet för det kunde kanske eventuellt börja glappa. Några mil söder om Umeå, på motorvägen med mitträcken och inget utrymme, ser jag till min fasa hur däcket flyger över mitträcket mot mötande trafik. Jag hinner tänka en massa men stannar så långt ut på kanten jag kan, vilket inte var särskilt långt. (Hur har vägverket tänkt där?)

Då ser jag att det INTE är reservdäcket jag tappat utan själva däcket som slägvagnen åkte på. Jag trodde knappt mina ögon. Jag jag sa och tänkte då vill ni inte veta.




Alltihop slutade dock lyckligt då BÄSTE T kom med domkraft och en Konsumkasse med muttrar. Åkte sen tillbaka till Umeå och Däckia som konstaterade att fälgarna saknade pickringar så det blev ingen centrumstyrning och hjulmuttrarna var avsedda för plåtfälgar och inte aluminiumfälgar som jag hade. Ah! De detaljerna hade jag missat att kolla. Jag gick in på kundtoaletten och bet i handfatet för jag förstod att det där inte skulle bli billigt. Jag såg hela min månadslön från arbetsförmedlingen för ett år framåt brinna upp. Fast det är ju andra sidan inte så mycket ändå. Men ändå.

Herrarna på Däckia var helt fantastiskt duktiga och det kostade inte en förmögenhet, kan varmt rekommendera dem. Blev så glad att jag trallade resten av dagen. Tänk vilken TUR jag haft! Det blev billigt, jag hade inte ihjäl en hel massa människor eller oss själva.

Ha det bäst!

lördag 18 juni 2011

Försäkringskassan

Jag vågade inte skriva något inlägg igår efter att jag kommit hem från mötet med försäkringskassan, det skulle mest bara ha varit svordomar och versaler. Kort sagt sa fk så här: eftersom det inte finns en uppenbara fara för ditt liv får du inte inte sjukpenning, trots att jag är sjukskriven till september. De ska flytta över mig till arbetsförmedlingen på måndag och jag ska börja arbetsträna några timmar några dagar i veckan. Jag kommer att få 220 kronor per dag utom lördag och söndag. Jag ska köra 8 mil tre dagar i veckan till arbetsträningen. Räkna lite snabbt och se hur mycket jag får över (min bil tar 1.1 lit mil).Jag liksom de flesta andra har hemförsäkring, bilförsäkring, telefon, TV, fackavgift, A-kasse avgift, barn och dessutom behöver vi äta i den här familjen.

Enligt min arbetsgivare måste jag ta semester trots att jag är sjukskriven. Jag har alltid trott att om man till exempel bryter benet under semestern så blir man sjukskriven och har kvar sina semesterdagar för semester är ju till för rekreation. Men är man sjuk innan man ska ha semester så måste man ha semester i allafall. Det bryr sig dock inte arbetsförmedlingen om. De tycker att jag ska arbetsträna under min semester och naturligtvis får jag inget extra för att jag arbetstränar, ingen milersättning eller nåt. Jag kan heller inte dra bort milen till arbetet på deklarationen eftersom jag ju inte jobbar utan bara arbetstränar.

Känns som att jag är zappad i en tidsmakin till slutet på 1800-talet då man måste gifta sig för att bli försörjd. Synd bara att han inte tjänar tillräcklig för att dra runt vår spretiga familj.

Ha det bäst.

torsdag 16 juni 2011

Ibland blir man bara så himla glad!

Vaknade upp och kände mig förvånansvärt fräsch med tanke på gårdagen men efter bara  en timme blev jag helt utan ström. Började också oroa mig inför morgondagens träff med försäkringskassan, kändes som en Golgatavandring. Tror jag. Insåg att jag inte skulle få någonting vettigt gjort, kunde lika gärna lägga mig i fosterställning och så jag gjorde. Då ringde telefonen.

Det var en kompis som erbjöd sig att hjälpa mig att få båten i sjön. Nääääää...uuuuh, sa jag, fast jag klagat i två veckor över att hon står på land. Han kom ändå, drog upp mig ur bingen och sjasade ut mig. Nu är båten i sjön med motor, åror och allt! Jag blev så himmelens glad! Dels att jag fick hjälp och dels för att jag nu kan fara ut på sjön! Så ljuvligt!


Ha det bäst!


Onda ögat

Min hund Zorro är bland de snällaste och trevligaste hundarna som finns, jag är partisk och knappast objektiv men ändå sanningsenlig. Han kan dock bli väldigt, väldigt sur ibland. Igår kväll skulle jag ge honom antibiotika, jag rullade in tabletter i enstor smörboll och gav den till honom. Han tog den i munnen men nästa sekund spottade han ut den och han spottade långt, nästan en meter. Jag tog en ny tablett och körde in den i en köttbulle och jo, köttbullen åt han upp men tabletten spottade han ut. Försökte en gång till med en köttbulle och då råkade han svälja medicinen. Han spärrade upp ögonen och stirrade på mig som om jag utsatt honom för ett mordförsök. Sen gav han mig onda ögat och gick iväg till grannen.  Nu på morgonen vägrar han äta köttbullar med eller utan tablett. Vette tusan hur jag ska få i honom tabletten.

Apropå min hund, kopierar här ett inlägg från min makes blogg:

Hunden

Jo, vi har ju en hund i Lervik. Blandrasen Zorro, 6 år (trodde det var ett fyndigt och ovanligt namn men verkar som ungefär varannan hund heter så!). Jag är egentligen ingen hundmänniska och var väl inte överförtjust när hustrun 'överraskade' med en hundvalp, men man vänjer sig. Och Zorro är en ovanligt klok hund, och så 'mänsklig' att det är skrämmande ibland. Som exempel kan ni kolla på videosnuttarna nedan.

Första filmen: Han vill gärna ligga i skinnsoffan och har en uttalat selektiv hörselnedsättning när det gäller kommandot "Gå ner från soffan!" Lägg märke till hur han först låtsas som om han inte hörde (eller bryr sig) och sen hur fruktansvärt jobbigt det är att kliva ner...

Andra filmen, som jämförelse: Han är sedan länge triggad på uttrycket "Kommer", och även om man säger "Det kommer att bli regn", studsar han upp och börjar skälla som om vi får besök. På filmen säger jag: "Kommer det nån?"




Bonusklipp:


Ha det bäst!

onsdag 15 juni 2011

Jag klarade det!

Jag har varit till sjukhuset idag och det gick rätt bra, jag bröt inte ihop och la mig på golvet och sparkade med benen. Jag hade dock trott att själva läkarbesöket skulle gå fort och att jag sedan kunde gå lite på stan. Icke, det tog 3,5 timmar så det var på håret att jag hann med bussen hem. Från Arvidsjaur fick jag taxi som tog genvägen/senvägen över Bergnäsdammen. Den dammen är byggd i början av 30-talet och då fanns ingen väg dit. Uppenbarligen planerade de heller inte för en bilväg. Jag har skrapat min älskade Chrysler Grand Voyager där och taxichauffören gjorde samma sak men med en betydligt mindre bil.


Jag gör som Kissie, lägger ut en bild på mig sönderstuckna hand. Nån borde tycka att det är intressant för hon har ju massor av läsare.
Väntar på att bäste C ska ringa, har bestämt möte med honom efter vägen. Han ska hem från Arjeplog men svänger av "min väg" ca 1.5 mil härifrån. Hur som helst, han har hämtat ut mitt paket från Ellos och jag känner mig riktigt pirrigt uppåt! Tänk så trevligt att ha kläder som passar och som man kan andas i!

Jag kommer naturligtvis att riva upp paketet på en gång men sen borde jag nog äta middag. Och tagga inför fredagens läkarbesök i Piteå. Man måste verkligen har ork, energi och tålamod för att klara av att vara sjuk.

Ha det gott!

tisdag 14 juni 2011

Taggar

Jag tror att det är så man säger nu för tiden; taggar. Jag förbereder mig mentalt för att åka till Piteå i morgonbitti. Jag har vetat länge att jag ska på läkarbesök den 15 och den 17 i Piteå men jag tänkte att det är ju ungefär två veckor kvar.  Minst. Jag hade fel.

Jag brukar ofta, nästan jämt, tycka att jag bor så fint och bra till men när det gäller sjukhusbesök blir det väldigt långt. Åker hemifrån 5.50, framme i Piteå kl 10, träffar doktorn i 5 minuter, åker från Piteå 14.10 och är hemma 18.30. Piteå sjukhus ligger väldigt dåligt till, så himla ocentralt. Varför inte göra som Bilregistret och decentralisera sjukvården? Det vore ju jättebra för mig i alla fall.

Tack GP för huskurstipset! Har haft foten i såpbad flera långa gånger idag och jag tror att det känns lite bättre.

Ha det bäst!

P.S Jag har planterat alla sommarplantor som jag köpte och det blev så somrigt och fint. Jag blir glad av att se dem trots allt.
Min mormor, 85 år, fick punkteing i fredags när hon skulle till Arjeplog. Hon blev på rätt dåligt humör och nu vägrar hon att köra "en meter till". Hon sa också en hel del som inte lämpar sig i tryck trots att hon snabbt fick hjälp av en vänlig förbipasserande. Å ena sidan tycker jag att det är bra för rent generellt tror jag att 85-åtingar inte riktigt har den reaktionsförmågan, synen och simultankapaciteten som behövs för att inte utgöra en trafikfara. Men den andra sidan är att det då blir jag som måste skjutsa henne på pingstaftonsgökottor, shoppingturer, psalmtoppstävlingar, kafferep osv. Igår skulle hon prompt till Arjeplog och vattna på kyrkogården. Det var väl ok för då kunde jag betala för blommorna polisen trodde att jag stal. Funderar på att skicka kvittot till dem.


Misstänkt stöldgods
 Shoppade också lite fler plantor och en avlång zinkkruka att sätta det i. Dessutom köpte jag en  Häagen-Dazsglass, strawberry cheesecake, som är den godaste glass jag nånsin ätit. Fuck you laktosinterolerans, tänkte jag, för en sån glass ska jag ha. Efter knappt en femtedel av glassen började jag må rätt illa och gav resten till mormor. Svällde naturligtvis upp som en badboll men det gör ju ingenting så länge man inte ska gå på bal. Ungefär 250 meter hemifrån fick jag plötsligt förfärligt magknip. Kändes som att tarmarna knutit ihop sig som bara headset-sladdar kan. Kändes som att jag skulle sprängas så jag körde det fortaste jag kunde . 10 meter från toaletten fullkomligen exploderade det. Ve och fasa. Äckelpäckel. Ska man se något positivt i skiten så är det att jag faktiskt var hemma och ensam.

Jag ältar fortfarande att jag blev misstänkt för stöld. Först blev jag ju lite arg, sen blev jag väldigt arg, en kort stund tyckte jag att det var lite komiskt. Nu är jag väldigt ledsen. Det var faktiskt en fruktansvärt obehaglig upplevelse och jag går omkring och smågråter. En av poliserna känner jag lite grann, det är nog det som gjorde att jag tog så illa vid mig.

Jag tror inte att det är lätt att jobba som polis i en så liten ort där alla känner alla och att de inte kan  se genom fingrarna bara för att de känner den brottsmisstänkte. Jag förstår det. Ändock, till syvende och sist, trodde hon ju att jag stal. Och ljög. Och är dum i huvudet. Det känns inte bra.

Nu ska jag försöka släppa det där och gå ut och planterna mina sommarplantor och fortsätta klippa gräsmattan som känns som tre hektar.

Ha det bäst!

måndag 13 juni 2011

Vinnare!

Syftar inte på mig utan på vinnaren av min blogcandy (eller lotteri om man hellre vill kalla det så) som jag hade på min tjugotusengubbesjubileum. Förvånansvärt få kommenterade, misstänker att ni kanske tyckte att vinsten var ful.

Vinnaren är A-C! Hör av dig till mig ang. frakten. Tack alla andra för att ni läser min blogg, det är så himla roligt att någon gör det.

La mig jättetidigt ikväll för att jag var så gräsligt trött men vaknade nyss av nageltrång. Av nageltrång. Så otroligt fånigt det känns. "Till mitt försvar" kan jag berätta att stortån har blivit nästan dubbelt så stor och är till färgen rödlila men gula varblubbar. Är det någon som har något tips på vad jag kan göra med tåeländet?

Ha det bäst!

:-/

Min trädgård ser ut som en öken, om man bortser från ogräset förstås. Bestämde mig för att åka in till samhället för att köpa sommarplantor. Till saken hör att det bor ca 1200 personer där och alla känner alla samt håller reda på vad alla gör eller inte gör. Nåväl, när jag väl kommer fram har både Konsum och ICA slut på plantor. Åh nej...8 mil i onödan, tänkte jag.

BÄSTA V hade dock en mängd plantor utanför sin butik så jag bestämmer mig till slut för att ringa och fråga om jag fick köpa några plantor på krita eftersom hon hade stängt. Det skulle gå bra, sa hon, så jag började välja och vraka av hjärtans lust. Då kom polisen.

Visst är det bra att de vaktar ortens sommarplantor, det kan jag tycka...men...jag kände mig väldigt kränkt när de inte trodde att jag pratat med butiksägaren. Alltså trodde de ju att jag stod och stal petunior mitt på söndagseftermiddagen och dessutom att jag ljög.

En halvtimme senare blev jag så arg att det nästan svartnade för ögonen när jag insåg att de också måste tro att jag är helt dum i huvudet. Ungefär 50 personer såg vad jag gjorde vilket innebär att alla invånare vet det. Nu tror dessutom alla att de vet att jag stulit blommor och blivit tagen av polisen.

Ha det bäst!

söndag 12 juni 2011

Sommar!

Jag sov så gott förra natten i min sommarbostad (ladugården), vaknade utsövd och kände mig inte fullt så viktfixerad som dagen innan. Bara lite. Det blir ju trots allt en dyr historia eftersom jag knappast kommer att vilja gå i gammelmormors städrock resten av sommaren. Dessutom tror jag inte att städrocken håller en sommar till, tanten är född 1891 och städrocken är ca 20 år yngre.

Igår bestämde jag mig för att högaktningsfullt strunta i städning, gräsklippning och en massa andra saker som jag måste göra och bara ägna mig åt det vackra vädret. Eftersom båten fortfarande står på torra land åkte jag ned till ångbåtsbryggan med en kaffekorg och en bok.

Jag har aldrig, så vitt jag kan minnas, badat frivilligt i Storavan men i går gjorde jag det av ren överlevnadsinstinkt och det var faktiskt så skönt att jag gjorde det ytterligare en gång. Utan att skrika och skräna. Fick sällskap av supertrevlige C ute på bryggan och vi satt där och hade kafferep tills jag började anta en cerise hudton.



Nu ska jag ta mig i kragen men också ta tag i allt som jag struntat i under grannvädersdagarna.

Ha det bäst!

P.S Inte riktigt än GP.
S, angående båtarna....Stora Vilma har trasig generator så den måste fixas först, det är Gerda 520 som jag tjatar om.  Lilla Elly måste skrapas och fernissas innan hon är sjöduglig.

lördag 11 juni 2011

Feeling fat fat fat

Jag har alltid haft ett BMI på 17-18. I tonåren var jag direkt mager. Samma sak med min hund. Han har alltid varit mager men muskulös. Det kan man då inte beskylla mig för, att vara muskulös alltså. Jag har alltid varit övertygad om att ingen av oss nånsin skulle bli tjocka. När jycken blev kastrerad fick vi ett papper med hemgångsråd där det stod att man genast skulle minska hans portioner men veterinären sa att det gäller inte Zorro för hon kunde inte tänka sig att han skulle bli fet.

Beträffande människor så har jag alltid varit fascinerad över enormt tjocka människor. Jag har undrat hur och varför de låtit det gå så långt, det är väl bara att äta mindre och nyttigt resonerade jag. Hoppas att ingen tar illa upp, jag har aldrig sett ned på överviktiga bara förundrats. Jag tänkte att jag minsann kommer att ha en tydlig gräns och jag kommer inte att överskrida den. Aldrig nånsin.

Det var då. Nu har både jag och jycken stått på kortison ett längre tag och jag är nu större än när jag var gravid. Jag har aldrig vägt så här mycket och mitt bukomfång skulle Anna Skipper att jublande sätta tänderna i, om hon gapar stort.. Jycken ser ut som ett kylskåp och jag tror att han närmar sig 40 kilo.

Jag hyser en slags hatkärlek till kortison för jag mår så mycket bättre när jag tar de men jag blir konstant hungrig. Det finns liksom ingen botten. Jag bara äter och äter hela tiden. Jag skulle ha trott att det är bara att tänka att jag har ätit tillräckligt så det är bara att sluta äta. Jag hade fel. Jag måste äta. Hela min kropp skriker efter mat, chips och i synnerhet choklad ochdet är ett sånt sug att det går helt enkelt inte att stå emot.
Här är en googlad bild på ett litet barn som får kortison. Bara så att ni får ett litet hum om hur jag ser ut nu för tiden.

Förutom att jag ser ut som en kaskelot och är smidig som en rulle golvmatta så är det också väldigt dyrt att ha gått upp så mycket i vikt. Jag har tagit fram alla mina sommarkläder och det finns inte ett shortspar jag kan ha. Kan ej heller få på min linnen och T-shirts. Kjolar och fina luftiga toppar är bara att glömma. För att inte tala om bikinin......boobsen väller ut både under armhålorna och i mitten, trosorna skär in ...ser helt enkelt ut som en knytt julskina. Fast lite dallrigare. Men gammelmormors städrock kan jag ha och det är ju bra.

Ha det bäst!

fredag 10 juni 2011

Feeling hot hot hot

Det blev varken frost eller snöstorm, snarare värmerekord. Just nu är det 28,6 grader varmt men jag är säker på att det var över 30 idag. Vid femtiden i morse beslöt jag mig för att flytta ut till min sommarbostad: fuse. Där blir det inte alls lika varmt vilket innebär att jag slipper värmeslag nattetid. Jag vill helst inte låta negativ och gnällig över värmen, jag är glad att det är över 10 grader och att löven börjat slå ut...men...det kom lite fort, väderomslaget, och jag har inte hunnit anpassa mig.

Vi har inte fått någon av båtarna i sjön ännu så jag beslöt mig för att packa in grannarna i bilen och fara på picknick på ångbåtsbryggan. Min förhoppning var att det skulle fläkta lite. Det gjorde det inte. Men utsikten var trevlig.


Sällskapet var också trevligt

Det är svårt att tro att de är 85 år fyllda alla tre. De är pigga, raska och arbetar jämt. Herrarna med skogsplantering och trädfällning. Damen skurar, räfsar, rensar ogräs och tvättar så att jag blir alldeles matt.

Nu ska jag försöka få tag i en vänlig själ med stora muskler som kan hjälpa mig att sjösätta båten.

Ha det bäst!


torsdag 9 juni 2011

Vilken fantastisk dag!

Jag blev uppriktigt sagt väldigt förvånad när jag såg att det var drygt 20 grader ute, jag  har vant mig vid att det brukar vara 8 grader. Nu vågar jag hoppas att sommaren är här så följdaktligen har jag plockat undan skoteroveraller, dunjackor och powerskor. In med tunna sommarklänningar och mina älskade sommarskor. Det kanske är att utmana ödet, skulle inte förvåna mig om det blir nattfrost och snöstorm.

Förresten, nu är jag uppe i 19500 så ska ni ha chans att vinna "jubileumsutlottningen" är det bäst att ni börjar kommentera.

Ha det bäst!

måndag 6 juni 2011

Staketet och årets make-up

 Jag har sett att många bloggare lägger ut bilder på Dagens outfit och Dagens make-up. Fy så jobbigt att måsta klä på sig och smika sig varje dag, tänker jag. Jag bjuder därför på årets make-up. Titta noga för ni kommer inte att se det igen på länge.




Så var det det där med staketet. Det håller på att rasa ut på vissa ställen, på andra ställen har det helt rasat. Det är inte estetiskt tilltalande, snarare anskrämligt. Största delen av staketet har dock stått pall i över 70 år, det klarade helgens "tornado" utan minsta skråma. Jag har gått lös på det med hammare, kotfot och hovtång. Det står fortfarande kvar.

Ha det bäst!

söndag 5 juni 2011

Vårt sneda staket

Det går ett staket runt hela vår gård. Det har stått där sen den tiden då man släppte ut korna i skogen på lösdrift. Det är ett tag sen. Tidens tand har inte bara tuggat på mg utan också på staketet. Det har tagit ett tag för mig att inse det. Jag har, med en dåres envishet, hållit fast vid att det är så väldigt fint, vårt staket. Härom dagen tog jag på mig mina objektiva glasögon och så då att det faktisktser förfärligt ut. Det ser ut som ett staket som stått där sen tjugotalet och aldrig blivit renoverat.

Nu ska det bli ändring på det. Staketet ska bort. Det kommer att bli ett eländes göra, med fastvuxet fårstängsel och märlor som sitter som berg men nu SKA det bort! Nu!

Ha det bäst!

lördag 4 juni 2011

Lotteri!

 OBS! Sticky post!
Snart har jag haft tjugotusen läsare, kul! Men jag är väldigt nyfiken...Vilka är ni som läser min blogg? Varför läser ni min blogg? Hur hittade ni hit? Jag är glad för varenda en av er, det är en ego-boost att veta att någon vill läsa det jag skriver.

För att fira detta 20 000-jubileum har jag bestämt mig för att ha en liten blogcandy:
Hjärtask



För att få en lott: kommentera, du behöver inte svara på mina funderingar eller skriva en roman.
För att få två lotter: kommentera och länka blogcandyn i din blogg. Glöm inte att berätta det för mig.

När jag ser att det varit 20 000 läsare drar jag en vinnare.

Ha en fortsatt trevlig helg!

fredag 3 juni 2011

20 000

Snart har min blogg haft 20 000 besökare. 20 000! Stora bloggar har 170 000 besökare per dag men för mig är 20 000 svindlande många. Måste firas på något sätt.

Ha det bäst!

Äntligen!!!!

Igår var en förfärlig dag beträffande huvudvärken, spydde nästan en hink full. Jag började misströsta men idag är jag faktiskt helt fri från huvudvärk! Dessutom skiner solen, maken är hemma, sonen kommer idag...kan det bli så mycket bättre?

Björkarna håller på explodera av växtkraft, det är otroligt stor skillnad på bladen idag jämfört med hur stora de var häromdagen. Så skiner solen också dygnet runt. Jag var ut en sväng med jycken igår kväll, kl 23.15, då stod solen ganska högt på himlen. När jag lade mig vid ett-tiden var den på väg upp igen. Jag måste ha blinkat precis när solen gick ned och upp för det missade jag helt.

Nu ska jag ha en timmes lyx, jag ska belöna/trösta mig själv med en timmes läsning innan jag går ut och tar itu med vår eftersatta trädgård. Det som göms i snö....

Ha det bäst!